Okej, jag tänkte ta upp ett ganska känsligt ämne, nått som händer dagligen för vissa. Mobbning.

Vissa kan vara utsatta för mobbning, visa är mobbare. Men vart går gränsen för mobbning?Är det när man säger saker? När man slår? Vart,när hur och varför? Vart går gränsen egentligen? Här kommer min syn om mobbning.

Jag har handen på hjärtat blivit utsatt för mobbning, men även varit med när mina ''kompisar'' har mobbat andra. Ta mig inte fel nu, jag har aldrig varit den personen som har mobbat någon, men jag känner mig så oroligt feg som inte vågade säga till dom i rätt tid. Jag har ALLTID sagt till dom, rättare sagt skällt på dom efteråt. Men att se människor tryckas ner är det värsta som finns. Ögonen, usch!

Det är hemskt att det ens ska finnas en gräns för mobbining, för mobbning borde inte finnas alls! Men gränsen går faktiskt när DU trycker ner en människa, så den mår dåligt. Spelar ingen roll om det händer en eller 100 gånger, mobbning är alltid mobbning. Ellerhur? Även om du inte tycker det är mobbning, finns det alltid någon annan som tycker det. Det värsta jag VET är när folk nekar till att har varit taskiga. Varför inte stå för det man säger? Vart kommer man egentligen med att ljuga? Nej du kommer ingen stanns, du kanske lyckas lura dig själv för ett tag.. men du kan inte lura andra med det du har gjort/sagt. Finns alltid någon som har hört/sett.

Slutade äta ett tag, mina nyckelben såg helt fucked up ut.

Jag själv har råktat ut för mobbning, av LÄRARE. När jag gick i 8an var det den hemskaste perioeden i mitt liv. Ändå har jag blivit '' orätvisbehandlad'' förr av lärare. Men ingenting emot vad de har varit förut.

Tänker inte skriva ut allt, men om man var vaken hela nätterna pga ångest för skolan, kom försent varje dag och fick magknip för man mådde så dåligt.. då måste skolan göra något.. tycker jag! Men nej, lärarna fortsatte vara lika taskiga. Dom tryckte ner mig, och ner mig, och ner mig gång på gång. Fick gå in till rektorn och prata med han hela det året, samma med kuratorn. Dom säger att mina två lärare absolut tycker om mig. Men nej, det gjorde dom inte. Jag var nere på botten redan, inte gjorde dom allt bättre. Jag åkte hem ifrån skolan, stannade hemma för jag hade så ont i magen jag gjorde allt. Jag fick ig varningar i dom ämnerna jag hade lärarna i FAST jag vet att jag hade läst på proven och läxorna. Jag gick på möten, inte vart det bättre. ALLT var mitt fel.'

Mobbning sker överall, i skolan,jobbet,stallet,stan. Håll ögonen öppna, kanske kan du göra någons liv ifrån det sämsta till det bästa?

/ Johanna