I onsdags när jag åkte hem från varberg, åkte vi förbi stallet. Jag var bara tvungen att säga hej till min plutt.

Jag gick in i stallet öppnade hennes box, men gick aldrig in. Jag bara stog där och tittade på henne. Vilken underbar häst jag har, vad skulle jag göra utan henne?

Jag kände hur tårarna började trycka på..

Jag gick in och kramade om henne, tårarna började rinna.

Jag skulle aldrig klara av att förlora henne... Men för eller senare kommer den dagen komma. Men nu är nu, och jag är otroligt lycklig. Jag älskar henne bara för mycket!